Vi har under snart ett år letat hus. Det har varit väldigt nyttigt att det tagit tid för vi har nu förstått vad det är vi egentligen letar efter. Inte förrän nu har vi börjat buda på hus som vi verkligen kan tänka oss. Tyvärr säljs inte så många hus som vi är intresserade av i den här trakten vilket gör att det blir väldigt känsloladdat när vi väl går med i budgivningar.
Våra önskningar är natur, öppna landskap och en gammal tomt. På denna yta drömmer vi om en oslipad diamant som vi kan få förvalta och göra levande igen. Att vårda en gamal byggnad som stått emot vind, regn och snö i över 100 år. En byggnad som sett liv komma och gå och där det finns en historia, en själ. En byggnad som kan se mina barn växa upp och ge skydd åt dem.
Vi hade hittat detta hus, vi hade chansen att förvalta denna oslipade diamant men tyvärr var det fler som hade samma dröm som vi...
Just nu finns bara tomhet och sorg i mitt hjärta och även en uppgivenhet som jag aldrig trodde att jag skulle kunna ha för ett hus. Jag hoppas bara av hela mitt hjärta att den familj som köpte huset ser dess själ och förvaltar den.
Det som är positivt i all ledsamhet är att vi har på en veckas tid blivit väldigt mycket bättre på byggnadsvård och hur mycket det kostar. En spännande värld som vi gärna lär oss ännu mer om.
Hoppas att ni alla har en trevlig lördagskväll!
Kram Anna
